fredag 20 november 2009

When I wish upon a star.

När jag var liten kunde jag inte vänta tills 1:a december med att börja nedräkningen inför jul. Redan i början på november ritade jag upp en slags almanacka och kryssade omsorgsfullt över varje dag som hade gått så att jag höll räkningen. Jul var det absolut största och finaste i världen för mig och mina förväntningar inför denna dag var obeskrivliga. Jag tycker fortfarande om julen, trots att den rätta julkänslan ofta är long gone när julen väl kommer eftersom man börjar dricka julmust och äta pepparkakor redan i November och julskyltningen varit uppe sen oktober.

När man var liten skrevs önskelistorna med omsorg och leksakskatalogerna var sönderbläddrade och ibland var man sådär otålig att man åt upp hela chokladkalendern på en gång för att sedan ångra sig jättemycket. Jag brukar fortfarande ha en chokladkalender, det är som fint tycker jag. Önskelistor har jag inte skrivit på länge, för i vår familj ger vi inte så mycket julklappar och jag brukar ofta önska mig pengar så att jag ska överleva. Jag önskar mig pengar i år oxå, men jag känner ändå för att göra en önskelista här på bloggen. För det är ju så roligt att önska sig. Och drömma sig bort bland tjusiga underkläder och polkagrisrandiga paket.

Isa's önskelista 2009


Världens finaste rosettarmband härifrån


Underkläder i sammet från Topshop.


Böcker. Alltid böcker.


En rutig klänning. T.ex. denna från Permanent vacation.


Strumpbyxor i alla möjliga färger och former från emilio cavallini. Och från andra ställen oxå för den delen.


Kusmi tea. Världens godaste te. Jag vill ha grönt jasmine och det där svarta som luktar som godis.


Doftljus.




Typ allting som finns på APC.

Jag kommer på nya saker varje dag, och det viktigaste är förstås inte att man får grejerna, det viktigaste är att man får lite extra julkänsla, som när man var liten. Och trots att önskelistor är roliga att göra, och man skulle bli glad över allt som finns på dem, så spelar det ju egentligen ingen roll. Man blir glad över vad man än får, och man blir glad av att ge. Man kan bli som allra lyckligast över ett fint sms från någon man inte hört från på länge, eller en puss av någon man tycker om. Som vi alla alltid har lärt oss så är det ju tanken som räknas. Och så är det ju verkligen. Faktiskt.

1 Comment:

Anonym said...

vad jag letade efter, tack