onsdag 4 april 2012

Man måste dö några gånger innan man kan leva.

Idag var inte en dag som kommer gå till historien som en av de bästa. Istället var det en sån där jobbig dag då man tänker alldeles för mycket och går lite sönder av existentiell ångest. Och sen går en massa saker fel och man känner att tårarna ligger och bränner bakom ögonen och ibland svämmar över av minsta lilla. Försökte pigga upp mig med att göra mig lite extra fin i håret även om det hjälpte föga...

Dagen slutade som tur var lite bättre än den började och i morgon är en ny dag och snart är det påsk och då ska jag få åka upp till fjällen och krama om min familj. Det känns fint.

1 Comment:

Anonym said...

Vi längtar efter dig...

Kram från familjen