onsdag 21 november 2012

En hel jäkla massa yta och lite verklighet.

Jag har bloggat sedan våren 2008. Det är väldigt länge när man tänker tillbaka. Inte konstigt att man har lite inspirationsbrist emellanåt eftersom man faktiskt har bloggat om väldigt mycket. Första året jag bloggade var min blogg mest ord och inte så mycket bilder. Man kan faktiskt säga att det var genom bloggen mitt intresse för att fota växte fram, och det är jag så himla glad för! 2009 började min blogg anta lite av formen den har idag och det var även då den började bli delvis en modeblogg. Jag kikade tillbaka lite i arkivet för att se hur/om min stil förändrats. Nu tänkte jag att ni oxå skulle få kika.

2009:

Året då jag flyttade ihop med Marcus i Midsommarkransen, sjöng med ett Abba-coverband, spelade revy och jobbade på Nordiska museet första vändan. Gillade tydligen prickar och rutor redan då.

2010:

Det här året blev jag singel, flyttade till Stureby, spelade revy för andra året och var på turné med Buddy Holly-musikalen. Det var oxå året jag försökte mig på en sommar i Oslo men flyttade hem efter en vecka för att senare på hösten hamna i Oslo igen p.g.a artistjobb. Stilmässigt var det mycket vintage och mot hösten blev jag helt förälskad i att bära byxor, vilket jag hade haft lite svårt för tidigare.

2011:
2011 var ett väldigt bra år. Sjöng på en båt 2 veckor varje månad, var helt ledig 2 veckor varje månad. Reste mycket, var ofta på efterfest till tidigt på morgnarna, blev lite rödhårig och kände mig fin för det mesta. Var tillfreds och ganska glad över att vara singel och hångla med vem än jag behagade fram till att jag träffade Christian och kom på att jag ju faktiskt inte ville hångla med någon annan längre.

2012:

Det här året har jag känt mig så otroligt vilsen. Fått nej på en miljon castings och auditions vilket medfört att jag stått så lite på scen som jag aldrig tidigare gjort, och det har varit svårt att förhålla sig till. Istället har jag stylat lite, pluggat lite, bloggat mycket och jobbat lite på museum. Allt det där är ju egentligen väldigt bra, men det är ibland svårt att bortse från hålet i mitt hjärta när jag inte sjunger och spela teater. Dessutom blir självkänslan så låg när man får så många nej och då är det svårt att komma ihåg det som faktiskt är bra med en.  Men på något sätt ska jag väl hitta min självkänsla igen, och på något vis ska jag väl lyckas lösa min framtidsångest.  Försöker tänka att det ur kaos föds stora ting, är det inte så? Hm, kom ifrån ytlighetsämnet lite, men om jag återgår till det kan jag nog konstatera att jag aldrig haft snyggare kläder. ;) Alltid nåt , även om det inte på något sätt stärker självkänslan, men det kan göra en lite gladare för en sekund eller två...

Translation:
I've been blogging since 2008, but in 2009 it became more of a fashionblog, and above you can see the small changes I've made through the years. I would say my style this year is better than ever, but my life this fall is quite chaotic. Futureanxiety is the word for now, but I've heard that from chaos really great things are being born, right?

8 Comments:

lisa said...

så himla fina bilder. du är superfin!

Sandra Sj said...

VACKRA kvinna!!!

Jag hittade lite bilder från syrran och Patriks kärleksfest förra sommaren. ÄLskar dig i den hårfärgen!

http://sandrasjunnesson.blogg.se/2012/november/vi-ar-inga-rokare-hahaha.html

Ha det bäst!

Anonym said...

Så himla mycket fina kläder! Och du är så söööt!!!!

maria said...

Har följt dig sedan första 2012-bilden, upptäckte dig då och fastnade för den superfina stilen :)

anna-lill said...

Det är i motvind en drake lyfter! <3

Vicky said...

vackra duktiga du. KRAM och glad helg! <3

Ellen Lindberg said...

Så himlans fin du är!

felicia said...

Åh Isabelle, det verkar som vi båda har en riktigt dålig höst. Själv föll jag ner i ett stort hål bara över en natt, och nu kämpar jag för att ta mig uppåt ur stressen, rädslan och framtidsångesten. Övar på att leva i stunden (vilket jag är väldigt dålig på). Men som våra lärare alltid tjatar om är det kriiis som är utvecklingens moder. Jag vet inte om jag tror på det fullt ut, men efter jobbiga saker har det alltid kommit ur något bra, är min erfarenhet. Det kanske kommer bli många tårar, men en sak är säker: det kommer bli vår igen!